Klara.
Åh, Klara är störst bäst och vackrast! Och snällast och trevligast, och framförallt ödmjuk. Och så gillar hon både sälungar och eskimåbarn. True story. Snäll också. Skicka kaffe. Då blir hon glad. Woop woop!
Epic!
Epic!
Operation Ika i Rutan - del 1
Är det friskt att känna större och större lust att gå ut på promenad bara för att man hör att regnet tilltar utanför och sen bli upprörd över att regnet avtar under promenaden?
Så var det iaf ikväll. :<
Som jag skrev för två inlägg sedan har jag börjat operation Ika i Rutan där motion och bra kost står på programmet. Kort efter det inlägget vaknade en sadist inom mig (en norsk man med rött skägg som heter Olav) och kläckte en ond plan.
Han la in signaturmelodin till Ika i Rutan i min MP3-spelare som jag för att undvika smygreklam väljer att kalla, den bärbara musikspelaren som börjar med litet i.
Så under kvällens promenad med de sista tonerna från Lok - Lok står när de andra faller, fortfarande i tankarna börjar denna låt spelas.
Under resten av promenaden kändes det som att det när som helst kunde hoppa fram en galen mimare ur vilken buske som helst. Att sedan försöka lyssna på någon av de efterföljande låtarna var helt omöjligt då jag gick och nynnade på sagd melodi trots In flames på högsta volym i öronen.
Varför gör Olav så mot mig?
Planering...
I somras när jag tänkte på hur skolan skulle bli denna höst tänkte jag att "fan, jag ska göra saker direkt så man slipper panikplugga sista dagen".
Idag har jag pluggat i 14 timmar då det är inlämning imorgon (idag, söndag) och jag kan eventuellt ha skjutit lite på pluggandet. Men om man nu ska se lite positivt på det så hade jag ändå 12.5 timmar till godo innan deadlinen gick ut och med min standard är det 12 timmar mer tid kvar än vanligt.... Framsteg!
Blir ett kort inlägg idag då min hjärna sagt upp sig för ett tag.
Växjöväder
Idag har en stor del av dagen spenderats med näsan begravd i böcker om begreppen "Power" och "Structure" inom en organisation. Inte världens roligaste fredagsnöje men med inlämning på söndag är det något som ändå måste göras.
När jag så hörde ett välbekant ljud på fönsterblecken slängde jag iväg böckerna och begav mig ut på en promenad eller tack vare global uppvärmning, en simtur.
På grund av eller tack vare denna mentala defekt att älska att gå promenader i regn med musik dundrandes i öronen så högt att min hjärna fortfarande lider av efterskalv, var det en avkopplande promenad utan mycket annat folk ute.
Under denna promenad kom jag att tänka på att jag verkligen borde göra något åt min omkrets då det börjar bli lite jobbigt att så fort jag går ut med en vit tröja på mig försöker 3 astronauter klättra upp på mig och plantera en flagga i nacken på mig. Så för en gångs skull är jag faktiskt lite laddad på att göra något åt det.
Detta förde tankarna vidare till alla andra försök att tappa vikt som startats under de senaste åren och varför jag alltid gått upp nästan allt som tidigare tappats. Efter lite grubblande kom jag på att denna attack mot kilona självklart inte lyckats då jag inte döpt anfallet mot vikten till något. Alla vet ju att stora militära satsningar har skrämmande namn som "Operation Desert Storm" eller "Operation Rolling Thunder" och genast såg jag felet jag gjort, jag behövde självklart ett namn på min plan.
Jag tänkte att det behövs ett skrämmande namn som gör att jag blir motiverad att fortsätta träna och äta nyttigt, så jag sökte i min barndom efter något skrämmande och läskigt.
Det givna namnet för min planerade viktnedgång är självklart "Operation Ika i Rutan".
Detta "barnprogram" som leddes av Ika Nord och satte skräck i en hel generation barn. Bara intromusiken får en att vilja springa milen bara för att slippa den psykiska terror denna människa skapar.
Men nu har jag haft för mycket ledig tid, så tillbaka till böckerna.
Zombieblogg?
Som Jesus med ett 56k modem återuppstår bloggen efter 3 dagar, och lite fördröjning.
Efter att ha sträckläst Fredrik Backmans blogg fick jag en tanke att, "det hade ju varit kul att ha en blogg", ungefär fyra och en halv sekund senare slog en annan tanke mig, "jag har en blogg!".
Men med denna blogg som nu vaknat till liv igen och hungrar efter hjärnor, kände jag inte för att lägga upp bilder på mat, då det blir tråkigt att lägga upp bilder på att jag steker hamburgare eller kokar pasta, så nu skriver jag var jag känner för istället, förmodligen mest vad som händer om dagarna.
Men en liten statusuppdatering på vad som skett sen mitt senaste inlägg strax innan Gud uppfann ljuset:
- jobbade 10 veckor på Telenor i sommar på deras kundfaktureringsavdelning (säg det snabbt 12 gånger)
- var med på årets bästa fest i Karlskrona när Oscar, Anita, Klara och Viktor hälsade på mig, syster och några av mina kompisar
- fick VG på min kandidatuppsats som nu har publicerats här
- har påbörjat min masterutbildning i "Information Systems"
- varit med på ännu en underbar nollning med massa skoj även om jag börjar bli lite för gammal för sånt
Det är väl det som hänt i stora drag.
Då Klara återigen hotat med våld och annat får jag försöka hålla denna blogg lite uppdaterad för en gångs skull, vilket betyder att nästa inlägg kommer strax efter nästa millennieskifte.
