Operation Ika i Rutan - del 1
Är det friskt att känna större och större lust att gå ut på promenad bara för att man hör att regnet tilltar utanför och sen bli upprörd över att regnet avtar under promenaden?
Så var det iaf ikväll. :<
Som jag skrev för två inlägg sedan har jag börjat operation Ika i Rutan där motion och bra kost står på programmet. Kort efter det inlägget vaknade en sadist inom mig (en norsk man med rött skägg som heter Olav) och kläckte en ond plan.
Han la in signaturmelodin till Ika i Rutan i min MP3-spelare som jag för att undvika smygreklam väljer att kalla, den bärbara musikspelaren som börjar med litet i.
Så under kvällens promenad med de sista tonerna från Lok - Lok står när de andra faller, fortfarande i tankarna börjar denna låt spelas.
Under resten av promenaden kändes det som att det när som helst kunde hoppa fram en galen mimare ur vilken buske som helst. Att sedan försöka lyssna på någon av de efterföljande låtarna var helt omöjligt då jag gick och nynnade på sagd melodi trots In flames på högsta volym i öronen.
Varför gör Olav så mot mig?
